Liten rundvisning och koslakt

Skratta inte nu men detta är mitt nya hem. Welcome to casa el Katarina aka släpvagnstältet.


Först var det en besvikelse men nu trivs jag faktiskt i det här "huset". Det enda som är synd är att det blir varmt under dagen.


Det bästa är dubbelsängen! Det är faktiskt den skönaste sängen jag haft sen jag kom till Australien. Får så lätt ont av mjuka sängar men denna är mittemellan.


Utsikten från mitt hus ungefär. Bakom ladan och runt om så bor de 27 hästarna och längst till höger i ladan så bevaras utrustningen för hästarna.


Hemmasadlar för träning.


Tränsen på väggen är för polobanan och tävlingar. Tränsen längst till höger används bara hemma för träning. En gång i veckan rengörs all tävlings utrustning, typ 15 sadlar och ännu fler träns.


Ett av polo hästskötarens (eller hästskötare i allmänhet) jobb är att se till att allt är i gott skick och på rätt plats. En skötare gör bland annat allt jobb som anses "tråkigt" men viktigt. Jag motionerar hästarna också som tur är.


Ordning och reda! Varje häst har en linda per ben och när det är träning/tävling på banan så ska de på. Det vill säga 6 hästar till 22 ska ha alla fyra ben lindade, så det blir rätt mycket lindor. Alla lindor tvättas också veckovis.


Gårdskatten som simpelt heter "the Cat". Han bestämde sig för att flytta ut från sin förra ägare och vandrade helt enkelt till denna gård.


Efter utfodring och träning så åkte vi till granngården för att skaffa kött. Kossorna går ute året om och äter hö i en stor hage, de ser ut att må utmärkt. Bonden hade vallat in hans 10 kor i en liten inhägnad och sen separerades kossan som skulle bli slaktad och resten blev utsläppt. Tyvärr så fanns inga väggar som skymde skjutplatsen så de andra korna kunde se/lukta. Men de verkade mest bry sig om höet.


Bonden sköt kossan med ett vanligt hagelgevär. Första skottet var från en meters avstånd och han sköt fel, det gillade inte jag. Kossan blev lite chockad men verkade inte tagit större "skada" av det. Sen fattade han att gå nära och la skottet direkt i huvudet så den föll ner. Tycker kossan var hur stor som helst men den var bara 2 år och mindre än vanliga 2 åringar.


Slakteriet. Bonden var gammal och verkade ha ryggsmärtor av att stå böjd så jag erbjöd mig att flå skinnet. Har ju gjort det på renar så det borde inte vara en sån stor skillnad liksom. Men icket! Typiskt, kändes som att han sa nej bara för att jag är en ung liten tjej.


Kastanjefärgade bällingar någon?


Inälvorna var helt enorma, kolla bara! Och nej, jag ursäktar mig inte för känsliga tittare för äter man kött då ska man banne mig också tåla att se och veta hur det går till. Kött växer inte i charkdisken.


Jag bad om att få tungan men då fick jag hela huvudet istället, orkade knappt lyfta den haha. Hjärtat och svansen åkte också med som en present till Kirsties man. Han är från Argentina och där tar de till vara på i princip allt ätbart precis som vi gör med renarna. Ska bli spännande att smaka kosvans.


Snart färdigslaktat och styckat. Tog oss ca två timmar från att skjuta den till att stycka.


Så här ser det ut hemma hos Kirstie och Daniel. Polo överallt.


I min lön så ingår alla måltider + husrum. Tur att de lagar god mat här! Bilden har inget med ovanstående ko att göra.


22 årig märr. Lika gammal som jag och hon spelar fortfarande polo. Red henne första dagen samt imorse medan jag ledde en annan häst. Träningen går till så att vi sitter upp och skrittar någon meter och sen börjar med arbetstrav en bit till vi kommer till träningsspåret. Där gäller arbetsgalopp/kort galopp (vet inte riktigt vad man ska kalla det) och saktar endast av till trav när vi korsar små vägar. Tror det tar ca 20 min fram och tillbaka. Så träningen går mest ut på att hålla konditionen i trim (unghästarna skolas in såklart och tränas i lydnad) Vi rider över fasta bommar i slutet och det finns två fasta trästockar man kan hoppa över. Alla hästar här är himla väluppfostrade och lugna, skönt. Andra ridturen idag var på en 4åring med pellhambett och dubbla tyglar. Det var första gången jag red på skarpt bett, har inte haft anledning till det innan (nästan alla polohästar har pellham eller gaggbett). Det var lite knepigt att ha så mycket tyglar i handen men jag fick till det tillslut. Man rider dessutom bara med vänster hand och leder en annan häst i höger hand, de andra leder dock alltid två.


Detta inlägg blev lite random och lite väl insnöat på hästar. Men after all så jobbar jag ju med hästar.