fredag, november 4

Att sätta ord på smärta

Nu blir jag lite personlig. Jag pratar inte så ofta om detta eftersom jag inte vill belasta, vara jobbig och gnällig. Men jag måste få ur mig det här.

I stort sett hela mitt liv har jag haft ont. Jag kommer ihåg när jag var liten och inte kunde sova för att jag hade sådan pulserande växtvärk i benen. När jag var 9 genomgick jag en magnetröntgen eftersom mina ben var olika långa. Kommer bara ihåg hur hemsk proceduren var att ligga där inne blixtstilla under röntgen.
Men det var inte fören jag var i 14 års åldern helvetet började. Jag stukade foten i samband med snowboardåkning och fick gå i kryckor en veckan. När jag tillfrisknat fick jag istället ont i höften och sedan dess har jag till och från haft smärtor i kroppen.

Genom åren har jag hoppat på kryckor, åkt ambulans till akuten, käkat för mycket smärtstillande, genomgått undersökning efter undersökning, sjukskrivit mig från skolan, gråtit, skrikigt och varit förvirrad. Ingen läkare vet varför jag har ont och det gör mig frustrerad. Samtidigt vet jag att jag själv som patient måste driva på läkarna och stå på mig men jag har, efter så många gånger av försök, inte orkat. Smärtan har blivit en del av min vardag. Jag vet att många människor lider av värre saker, men det är väldigt frustrerande och psykiskt jobbigt att inte veta varför jag har så pass ont. Det hade varit enklare att hantera om jag hade vetat varför min kropp beter sig så här.

Att ha regelbundna smärtor ska man inte ha som ung. Dessa smärtor och krämpor får man först när man är gammal tänker jag, inte nu. Smärtorna har blivit som ringar i vatten i mitt liv. I vissa situationer får jag panikångest, som när jag är ensam och inte klarar av att ta mig upp från sängen eftersom det gör för ont. Känner mig inlåst i min kropp och hindrad när jag måste avstå från fysisk aktivitet och det är tråkigt för jag är bara 22 år. Hur blir det när jag blir gammal? Min största rädsla är att bli rullstolsbunden och invalid. Jag är så himla rädd för det! Har redan provat på det några gånger och det är var inte roligt. Att inte ha kontroll över sin egen kropp, det är bland det värsta som finns.

Med detta sagt så påminner jag mig själv om att ta tag i detta igen när jag kommer tillbaka till Sverige. Ska uppsöka en duktig läkare och få detta utrett en gång för alla. Man borde inte ignorera sina smärtor utan ta tag i det innan det går för långt.
Jag är tacksam över att jag kan gå och röra på mig trots att jag har problem med kroppen. Folk borde vara tacksamma över sina friska kroppar men istället har alla kroppsnojor hit och dit. Man glömmer helt bort att man har en väl fungerande kropp och ben som tar en vart man vill. Jag önskar att jag kunde vara smärtfri och få slappna av någon gång.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar